Utställning, natur och barn

Igår var en sån dag som jag önskar jag hade fler av, en bra dag fylld med besök som löser av varann tills det är läggdags för lille P. 
På kvällen skulle jag dessutom borsta och bada Dimma och göra klart 2 av 5 armband som jag ska skicka iväg. Plus packa inför morgondagen. Okej jag halvpackade bara. Men klockan blev så sent.. La mig vid midnatt men somnade inte fören vid 01. Och klockan ringde 04. 
Upp för att borsta Dimma, rasta hundarna, packa hundens saker, och lille P`s saker. 
Iväg för att tanka, lämna Silva i Norsjö, och sen fara iväg till Piteå... En braaaaaa bit bort kom jag på att jag glömt stamtavlan hemma med vacc.intyget. Men helvete då så jävla onödigt..... 
Det var bara att sno och klockan gick ju...allt jag tänkte på var att typ försvinna under jorden... 
Att jag glömde de var för att jag måste komma ihåg allt annat också. Vill inte åka utan blöjor till lille P, utan muta, mellanmål, exrakläder m.m. Då försvinner allt annat i skallen.... Men hade jag fått hem en nummerlapp så hade jag lagt den i stamtavlan och då hade jag aldrig glömt den. Får jag skulle ha tänkt hela natten på att inte glömma nummerlappen, men eftersom att den fick man på plats så blev det fel i mitt huvud... 
Lika fel i mitt huvud blev det för att bedömningen började 08.30 och inte 09.00, eller att samojederna var först ut. :) 
Mitt minne och mitt tänk är inte alls som förr när man inte hade Utmattningsdepression. Det var nog så pass att jag kom ihåg att bada hunden. 
Jag kan stå brevid ringen och titta, och få frågan om vilken som gick vidare, och jag har ingen aning, fast jag stod och titta på...hjärnan tar knappt upp info alls i detta läge.....
​
Men vi hann i tid i alla fall....

Och hon fick Excellent utan ck, och blev placerad 2a med jättefin kritik. 
Det som gör mig en gnutta besviken är att hon inte fick ck. Jag hade inte blivit besviken om morgonen inte blivit som den blivit dock. 
Men tur var då att jag anmälde henne och inte Storm. 
​

Nu skulle jag egentligen behöva sätta mig på en stubbe i skogen helt själv. Rensa skallen och bara vara. 
Men då tänker jag väl bara på att jag vill åka bort till fjälls eller något annat bra ställe där man bara får släppa alla tankar och njuta av stunden och tillvaron. 

Häromdagen for vi till Mårdseleforsen och gick broarna runt. Man är ju så fruktansvärt bortskämd med att ha det just runt knuten nästan. Man kan fara nästan året runt utan att träffa på människor där, laga sin mat och njuta av kaffe vid en eld vid sidan av forsen som brusar. 
Men nu är det verkligen högsäsong, och folket överallt. Det som är bra är att det blir kanon för de nya ägarna som har Caféet, och det är tio gånger bättre än innan. 
​

Lille P älskar ju skog och mark, och han går knappt att få hem igen om man väl släppt ut honom. Skönt är väl det, så det inte grinas och gnälls över att det finns myror, flugor och det är tråkigt. Men när man själv är trött och less och vill hem, ungen sitter i blåbärsriset och äter som en brunbjörn, och man lockar med att köpa glass. Och svaret blir "Nej jag vill vara kvar en stund till", då undrar man nästan vad han är för ett litet väsen. Inga barn tackar nej till glass. Haha... Så han är nog en liten sagofigur han med född till att vara ute i naturen. 

Ska jag har fler barn ska jag be till gudarna att ge mig en son till, men eftersom att den dagen inte kommer så måste jag ta och skryta upp min pälsiga lilla son Storm. Han är verkligen de finaste in i märgen. Kolla bilden nedan... 
Han kanske fått Very Good 3 gånger i rad på utställning nu, men han är bra mycket mer vältränad, kunnig och mentalt bra än många andra...och extremt barnslig såklart...men han är min, vi har ett band ingen annan kan ta ifrån oss.