Jag tror att parningen har tagit sig. Alva har börjat bli tröttare och slöare. I alla fall häromdagen, hon kom inte ens fram och hälsade på morgonen. Hon visade sig inte förens vid lunch den stackarn. Hon såg ut att verkligen lida. Aldrig någonsin har hon varit slö, knappt ens när hon var pyttevalp och fick kennelhostan. Så hade det inte varit för att hon hade blivit parad, hade jag velat ta henne till en Vet.
Det känns inte som att det är någon idé att träna henne just nu. Hon är allt för loj för att det ska löna sig. Och jag tror hon mår för illa. Hon vilar mer än vanligt och äter knappt. En halv skopa ungefär går ner. Men de kommer att vända snart. Och pang säger de så är hon tjock.
Den 25e åkte vi en liten sväng till Mårdseleforsen. Se lite annat, och låta Alva njuta av att vara fri. Bilderna ovan är därifrån.
För dem som varit vid Mårdseleforsen så vet ni ju hur de ser ut. Jättebro över forsen, hyffsat stora mellanrum mellan plankorna så man ser ner klart och tydligt. Och vingligt som f*n när man går över och bron kommer in i gungning. Jag tyckte själv att det var lite obehagligt att gå över bron första gången. Var livrädd att nått skulle gå sönder eller att de skulle gunga för mycket. Den här gången var det första gången jag lät Alva gå över bron. (Tidigare hon varit med eller de andra hundarna så har vi släppt dem på andra sidan).
Ingen tvekan om att gå upp för trapporna och sen ut på bron. Ingen tvekan, ingen osäkerhet. Bad jag henne stanna så stanna hon. Och inte ens då visade hon något som visade på att hon bara ville över för att slippa. Så stolt över henne, över hur duktig hon jämt är. Så med hennes starka personlighet, och så bra mentalitet hon har, så tror jag att dessa valpar kommer bli helt perfekta!
Det var mycket lättare att utsätta hundarna för "konstigheter" när man bodde i stan. Där hade man alltid tillgång till gallertrappor, och andra konstiga och obehagliga saker som man kan använda i träning. Nu känns det svårare att hitta eftersom att det inte finns i samma utsträckning. Så denna bro var perfekt. Onaturlig och läskig. Helt perfekt!
Det känns inte som att det är någon idé att träna henne just nu. Hon är allt för loj för att det ska löna sig. Och jag tror hon mår för illa. Hon vilar mer än vanligt och äter knappt. En halv skopa ungefär går ner. Men de kommer att vända snart. Och pang säger de så är hon tjock.
Den 25e åkte vi en liten sväng till Mårdseleforsen. Se lite annat, och låta Alva njuta av att vara fri. Bilderna ovan är därifrån.
För dem som varit vid Mårdseleforsen så vet ni ju hur de ser ut. Jättebro över forsen, hyffsat stora mellanrum mellan plankorna så man ser ner klart och tydligt. Och vingligt som f*n när man går över och bron kommer in i gungning. Jag tyckte själv att det var lite obehagligt att gå över bron första gången. Var livrädd att nått skulle gå sönder eller att de skulle gunga för mycket. Den här gången var det första gången jag lät Alva gå över bron. (Tidigare hon varit med eller de andra hundarna så har vi släppt dem på andra sidan).
Ingen tvekan om att gå upp för trapporna och sen ut på bron. Ingen tvekan, ingen osäkerhet. Bad jag henne stanna så stanna hon. Och inte ens då visade hon något som visade på att hon bara ville över för att slippa. Så stolt över henne, över hur duktig hon jämt är. Så med hennes starka personlighet, och så bra mentalitet hon har, så tror jag att dessa valpar kommer bli helt perfekta!
Det var mycket lättare att utsätta hundarna för "konstigheter" när man bodde i stan. Där hade man alltid tillgång till gallertrappor, och andra konstiga och obehagliga saker som man kan använda i träning. Nu känns det svårare att hitta eftersom att det inte finns i samma utsträckning. Så denna bro var perfekt. Onaturlig och läskig. Helt perfekt!
RSS-flöde
