Jag har inte bloggat på evigheter nu, det är flera veckor sen jag egentligen hade något att dela med mig av. Allt i min personliga vardag har handlat om att göra det lilla jag gör bra. 
Av 5 arbetsdagar jobbar jag 3, vilket inte är så mycket för alla andra. Men mer än väl för mig. De andra dagarna sover jag mellan 08-15, plus timmarna på natten. Det är utmattningen jag har... 
Men att jag inte varit aktiv under december är för att allt kommer på en och samma gång, och jag blir väldigt påverkad av hur alla andra mår. December = Julstress. 
Samma sak blir det under arbetet, är alla andra stressade så blir jag stressad inombords. Det har varit en del att göra så allt ork slås ut. Även fast jag bara arbetstränar så bör jag inte göra så mycket som gör mig så utmattad, men bara närvaron av det får det att kajka ur. Arbetsplatsen har varit den plats jag velat vara på mest av allt de senaste månaderna, och känt en trygghet i att få vara där. Få vara en individ som kan tillföra något litet om det är så är att göra kartonger platta. När jag kom hem gjorde jag massa handarbeten. NU ligger jag efter med flera beställningar för jag är för trött. Bara tanken av att göra ett handarbete eller arbeta känns övermäktigt... 
Sist jag var på arbetsplatsen bröt jag ihop som ett småbarn och jag ville bara försvinna från jordens yta. Och jag åkte hem med svansen mellan benen och skämdes, men jag var så trött att jag bara låg när jag kom hem. Då hann jag inte ens börja jobba. Frustrationen över dagens "tråkiga uppgift" hängde som ett moln över de flesta.. Jag tycker de flesta tråkiga uppgifter är roliga bara systemet man utför det med funkar så man gör de effektivt. Jag anser lite att det spelar ingen roll vad man ska göra, har man bra människor omkring sig så spelar de ingen roll om det är toaletter man städar. 
Men "vissa saker" på morgonen fick mig att känna mig trängd, och frustrationen m.m. triggade igång min inre stress och prestationsångest. 
Prestationsångest var nog en underdrift... 
​

För att komma bort från allt så körde jag hundarna sent en kväll i mörkret. Den första biten från huset ville de bara in i skogen till allt vilt. Never happend before... 
Sen gick det riktigt bra framåt tills jag tänkte vi skulle svänga in på en annan väg. De ville helt enkelt inte. Jag blev så less att jag ringde hem och bad om att få bli hämtad. Hundarna har aldrig kört i bäcksvart mörker. Det är ju ungdomarnas riktiga år nu, då de kördes in förra vintern. Min pannlampa lyser inte så bra, jag såg hundarna men inte mer. Så jag förstår om de inte vill springa rätt ut i mörkret i skogen. 

I fredags for vi ner till Maratjärn för att fiska röding, men allt vi fick upp var 2 små abborrar.
Eller vi och vi, P fick det. Som tur var hade ingen någon vidare fiskelycka den dagen av alla som var nere på sjön. 

Så jag tänker inte skriva ett långt inlägg om vad jag vill åstakomma under 2017 som jag gjort innan. Vilka utställningar vi ska åka på, vad jag vill göra osv. Det viktigaste är att jag vet om det. Och jag tänker bara låta allt komma som det gör. Allt måste inte planeras hela tiden. Det här ska bli det år där jag bara ska göra det jag vill, ta det jag vill och njuta av vad jag vill. 

Men en sak kan jag säga om 2016...och det är att jag kanske inte uppnått allt jag velat, men jag uppnådde mer på det personliga planet än på flera år. Och jag är väldigt tacksam för de få men underbara människor jag lärt känna. 

Medan större delen av folk på facebook, instagram, vänner och bekanta behöver ett
ex antal koppar kaffe under dagen för att kämpa mot tröttheten efter jakten på en fin prämiärbock, så stod jag utvilad 07.00 i hönsgården och hade satt ihop kycklingarna med de stora hönsen. Utfodrat både höns och får med färska gröna växter. Åt frukost i lugn och ro framför Nyhetsmorgon på tv4. 
Pillade lite med nya sidan Skarberga, och blev lika uttråkad igen. Klockan hade fortfarande inte ens närmat sig 9. Armband kunde jag inte göra för jag har slut lite av de material jag behövde som kommer i dagarna.
Fick ett brev från försäkringskassan där de visade kommande utbetalning. Som sjukskriven är man inte rik, men detta var det värsta jag sett... Så jag kastade mig in på arbetsförmedlingens sida för att kolla igenom vad som fanns. Men jag är långt ifrån kvalificerad för mycket av det som ligger ute. Men ett ska jag söka imorgon som ligger inom mitt intresse. Det är väl lite nu som man önskar man hade lite mer kontakter att dra i. Allt jag behöver är ett deltidsarbete om jag så skall fylla på kaffekoppar och sopa golv. Inte för att vara den men det behöver inte vara tråkigt heller, golvet skulle i alla fall vara skinande med prestationsångest "nej det är inte perfekt än" haha.... 

Nåja, det blev en cykeltur med Silva för att släppa alla tankar. En liten tur med tempoväxlingar. Och hon älskar det. Men att ta samma väg tillbaka är mer ointressant, det blev nästan tråkigt. Så är det varje gång. 
Silvas grundkondition är helt otrolig, hon blir knappt trött. Det är ju bara bra, och mitt mål är ju att alla hundarna skall ha lika bra grund som henne. Storm och Dimma är även perfekta på det planet men Alva har börjat lata på sig. Sen jag började köra alla hundarna ihop med släden han hon kunnat dra ner en växel. 

Jag har i en tid nu använt Nutrolin Sport, och hundarna älskar den. Och jag tror på den!
​Nutrolin Sport ger maximal prestanda, snabb återhämtning, och sätter full fräs i mina hundar året om. Den skyddar även mot oxidativ stress och inflammationer som kan uppstå vid hård fysisk ansträngning, precis den hårda fysiska ansträngningen som uppstår vid försäsongsträning, under jakt och under dragsäsongen. Jag har ca 3 månaders uppehåll på hundarnas träning,
d.v.s. 9 månader av hårdträning. Och givetvis vill jag att mina hundar ska ha det bästa för så bra resultat som möjligt! Så ett stort Tack till Baggen för att ni har så bra produkter, skulle inte byta ut en pinal! Och Tack Nutrolin för att ni har dessa oljor!

Det finns verkligen inte nånting att göra nu när det är såhär varmt, inte ens kvällarna är tillräckligt svala för att kunna köra en kort strecka. Luften står som stilla och det är verkligen varmt. 
Nog finns det dom som kör med sina hundar när det är såhär varmt ute men jag är inte en av dem. Jag väntar hellre för länge, än att starta med något för tidigt. 
Jag vill inte ens ta med dem på en power walk med klövjeväska för de blir för varmt. Så jag bönar och ber till vädergudarna om regn så jag får komma ut och aktivera hundarna mer. 

Men ett sätt som hundarna får göra sig av med lite energi och svalka sig är att släppa dem på stranden så de får svalka sig i sjön. Eftersom att det är folk in på sena kvällarna på stranden så får man glatt vänta ut alla tills man blir själv. Tror inte folk uppskattar att bli ner sprugna av 3 blöta och sandiga samojeder... 

Ah vi får se hur vädret blir helt enkelt....bara att vänta och se! 

I veckan fyllde dessutom Sàpmi-valparna 1 år, tiden går verkligen fort, man hinner inte riktigt med. 
Folk frågar om jag ska ta mer valpar på Alva, men absolut inte, nu ska hon bara njuta av livet och få göra det hon tycker om bäst. Träna! 
​Har vi tur kan vi i framtiden använda Dimma el Storm i avel. Men jag vill inte stressa med något. 

Silva fick häromdagen gå ett spår efter älgklöv utan blod och med vinklar. Hon gick det i stort sett felfritt, tappade hon spåret hittade hon åt det direkt. 
Tempot är vi nöjda med då man vill att de ska gå långsamt. Spårar man vill man oftast ta ett steg i sekunden ungefär. 
Selet hon har är ett Neewa joggingsele, och linan är ett Baggen expanderkoppel på 4m. 

När jag cyklade med Silva förut hade jag kopplet i handen...och sen fick jag ett kortare koppel att sätta i bältet när ja cyklar. Så mycket skönare att ha händerna fria.
Sen att dessutom att inte ha hunden kopplad i cykeln via en sån där cykelstång, utan ha hunden fast i en själv ger mer mer kontroll. Tycker jag personligen.
Här på bilderna ser ni själva hur enkelt och bekvämt det är.
En kärringcykel, ett bälte, kort koppel och hunden i sele. ;)
(klicka på respektive tillbehör för att komma till just den på Baggen.)
​

Igår var det inte bara Valborg och Kungens födelsedag, utan årets första "spana djur"-dag. 
Skogshöns, och svanar var väl det man såg, inte en ända älg eller räv...
Men av en ren tur ser vi spår av björn på vägen som ledde in mot skogen. Blöta spår på den torra vägen. Så jäkla spännande och roligt! Andra björnen "runt husknuten" vi vet av. 
Vi kom ju på att vi hade Silva i bakluckan så vi tog ut henne och lät henne nosa lite. 
Nosandet övergick till att vi lät henne spåra en bit. 
Hon var riktigt intresserad, pep och tjöt av iver. 
Man såg att björnen hade rivit och gröpt ur på ett träd för att äta (för er som inte vet varför så är de inte barken de äter utan godsaker som bi, getingar, myror m.m.). 
Björnen hade sedan gått vidare in i skogen, över ett litet vattendrag och djupare in i skogen. 
Men eftersom att spåren var så pass färska, det var lite svårt att se längre framåt, och jag hade fjärilar i både mage och halsgropen kände jag att vänder nog nu...
​Sån skräckblandad förtjusning som man egentligen vill ha mer av. 
Nästa gång vi ska fara längst skogsvägarna och titta och vi har Silva i bak så kommer jag se till att ta med sele, för som man såg nu, man vet aldrig när man har sån tur att stöta på björnspår. Och då måste man ta alla tillfällen man kan att låta hunden få arbeta lite med nosen. Eftersom att man inte får släppa hund nu så är det ju bra om man låter hunden få spåra en bit och vänja sig vid doften. 
Vissa hundar slänger ju bara ner svansen mellan benen när de kommer på björnspår, och vissa blir exempelvis som Silva, blir ivrig! 
​Känns spännande och lovande faktiskt! 

Hehe, vet ni, jag har fått den stora lyxen att få byta ut draglinan till kickbiken. Den var typ 4-5 år gammal, solblekt. Men efter att ha bytt ut mot denna kan jag hitta åt fler fel på min gamla. Expandern som var bra mycket kortare, tunnare lina än denna osv.
Både jag och Peter körde en kväll med perfekt väder och testade linan på varsin hund. Och vi sa samma sak, det blev inte samma ryck vid ex starten, utan det gick bra mycket mjukare!
Eftersom att den gamla linan var kortare så är det dessutom lättare att sparka ikapp hunden, och det gör dessutom att våra hundar inte kan börja "såsa" fram utan de får fortsätta hålla ett bra tempo för att linan inte ska bli för slak. 
Denna är även bred som ett koppel så blir det ett lintrassel (Storm är expert på det), så märkte jag att det var lättare för honom att reda ut det själv när han har mer längd och bredd på det än att linan är tunn som penna.... Tänk själv, Storm som har såååå svårt för att stå kvar framför både släden och kickbiken när man är stilla, kommer fram till än, alltid! Får linan mellan bakbenen...hinner man inte se det när man startar så blir det ett ryck vid starten och det tunna repet ligger mellan innerlåret och hans manliga paket....huvva ni förstår nog.  Men ho ho det blev det inte nu för han klev ur detta själv redan innan för han känner av denna. 
Hahaha....ja alltså nu ska jag inte hänga upp mig på att han jämt trasslar in sig, men det är faktiskt ett problem jag har, vid varje start måste jag stanna för att trassla ut honom. 
Men både hundarna och än själv slipper rycket som blir i starten och får det mycket mjukare, vilket är jätteskönt för oss alla!
Nu ser vi fram emot att gårdagens oönskade snömängder tinar bort så jag kan ut och köra mer!
Har även satt fast linan i midjebältet och gått PW med, och som sagt, denna frihet med fria händer, bra dämpningar gör ju att man både vill och orkar att gå än längre än vanligt! Så guld värt!! 
Tryck HÄR för att komma till just denna lina! 
Ps. Kan ju säg att denna ska med till fjällen sen i sommar, för att avlasta kroppen och ge hunden lagom längd i kopplet (eftersom att de inte bör vara lösa där). 

På denna bild ser ni Alva i ett sele från Baggen, ett Neewa Sled Pro - Dragsele i storlek L.

Vill man börja cykelmotionera sin hund finns några saker man bör tänka på.
Är hunden mogen nog? Vuxit klart? Har jag en hund av sådan ras man bör röntga sin hund först?

Jag har aldrig tidigare cyklat med någon av mina hundar förut. Min första hund var för lat, den andra hunden som bodde med mig ett tag testade jag att cykla med men det var för läskigt, sen kom Alva och hon tjuter bara hon ser något med hjul och fart på för man kan ju dra den då. Så nä jag stannade där. Men nu när vi skaffade Silva så kände jag i höstas att det är värt att testa. 
Och det var som att hon gjort det innan, vilken stjärna! Det öppnades en helt ny värld för mig. 
Nu är snön borta från vägarna och jag kan ta upp denna träningsform igen. 

Antingen har du en så pass lydig hund att du kan ha kopplet i handen när du cyklar, annars finns det ett fäste man kan fästa på bakre delen av cykeln, en s.k. "springer". Eller skaffa ett bälte att fästa hunden i så du slipper koppel i handen. 

Rätt sele är jätteviktigt för hunden, att det är ett sele som sitter bra och ligger bra mot bröstkorgen och inte skaver någonstans. 
På denna bild nedan ser ni Silva i ett Neewa joggingsele i storlek M och de matchande kopplet Baggen expanderkoppel 2 m. 

När man cyklar med sin hund är det  inte toktempo som gäller, utan hunden ska trava. Trava i lugnt tempo är det som bygger upp konditionen, uthålligheten. Det handlar inte om att ta sig från A till B på så kort tid som möjligt, utan att orka. 

Att jag väljer att cykla med Silva nu i april är för att i lugnt tempo bygga upp en kondition som ligger på topp i höst. Hon är inte någonstans INTE ur form eller så. Men en riktigt bra grundkondition för jakthundar och även draghundar och andra hundar underlättar arbetet. 
I fjol sprang hon flera mil i veckan i älgskogen. 
Som sagt, jag älskar denna träningsform, och ser fram emot många kvällar tillsammans på tantcykeln med henne. 

Innan du börjar denna träningsform: 
- Fundera först på om hunden är redo.
- Börja på mjukt underlag, det är skonsammare mot kroppen och lederna.
- Skaffa ett bra sele (kolla länken ovanför bilden!).
- Hunden skall trava.
- Tänk på temperaturen ute, är det varmt cykla senare eller en annan dag.
- Se det som långsiktig träning.

Ang. sele....
Många som har frågat mig på både instagram och facebook om sele så säger jag samma sak, "detta använder vi och det är rena drömmen..." För att vanliga cykelselen, eller spårselen ligger tvärs över bröstkorgen. Alltså ger ett obehag om hunden drar. Jag har spårselar hemma av den typen gömda i källaren... Men till varken cykling eller canicross skulle jag aldrig kunna drömma om att använda något annat sele än detta: NEEWA JOGGINGSELE. 
Den är ställbar och passar både gråhunden och lilla samojeden, skaver inte och, plattan på bröstkorgen skapar inte det obehaget som ett spårsele kan ge. Älskar denna till hundarna. 

Ps. Ett bra trav ger lite snyggare rörelser i utställningsringen också! 

Hör man ordet "barmarkssäsong" så tänker många direkt på Kickbike. 
För min del har det alltid varit Kickbike, men kommer nu att även börja med Canicross. 
Canicross, terränglöpning med hund är det man kallar Linlöpning i tävlingssammanhang. 

För mig personligen kommer canicross alltid vara den svåraste biten av barmarksträning eftersom att det krävs att även jag springer. 
Men för er latmaskar, gör som jag! Lägg upp ett eget schema som börjar med att ni tar en power walk.

Ex. på mitt träningsupplägg:
Vecka 1 - PW 1-2ggr/dag (milen)
Vecka 2- måndag-sön morgon PW 10 km, mån, ons, fre, sön kväll jogga+pw 
(gå 3 min, jogga 3 min, gå 3 min osv i 20 min)
Vecka 3 - mån-sön morgonPW 1-2ggr/dag (milen), mån, ons, fre, sön kväll jogga+pw 
(gå 5 min, jogga 5 min, gå 5min osv).

Redan under min pw så använder jag ett midjebälte/hundförarbälte, ett längre koppel med expander eller lina, och hunden får ha ett joggingsele eller dragsele. 
Jag använder ett par löpartajts och löparlinne med en hoddie. Bara för att få in det för en själv att det  inte är en vanlig promenad utan en mer krävande promenad, och hunden lär sig fort att när matte tar fram dessa kläder och denna utrustning är det detta som gäller. Att ligga på i linan och inte slöa fram. 

​Bältet jag får äran att använda är Baggen Softbelt Race. 
Den är bredare i ryggen vilket gör bältet så otroligt bekvämt, och den har benremmar som håller bältet på plats. Som jag skrev i ett inlägg tidigare så har hundförarbälten tendens att hamna i armhålorna, men med dessa remmar behöver man inte tänka på det mer! 

Ska man tävla i canicross skall bältet ha en öppen krok, och linan skall vara 2-3m. 

Har man större och starkare hundar finns det en dämpning att välja till sitt bälte som heter X2 = hård dämpning, och har du mindre hundar som inte är lika starka kan man välja X1 = mjuk dämpning. 

Vid val av lina är det inte så svårt. Men Silva kommer jag använda baggen expanderkoppel (som ni vet att jag använder till alla hundarna vid promenader). Och till samojederna har jag fått hem Baggen draglina dubbel! Stabil och bekväm med ordentliga hakar! 

Nedan ser ni 4 bilder med de 2 olika val av selar jag kommer använda mig av. 
Neewa Joggingsele och Neewa sled dog x-back. 
Favoriten är nog i denna aktivitet joggingselet då jag lättare kan styra hunden med kopplet/linan om de skulle behövas. I dragselet fäster man linan så pass långt bak så jag känner mig bekvämare med den till draget då ja styr med rösten till 100%. Det är ju olika för alla men just nu är det min stora favorit i denna aktivitet! Tummen upp!

Vid tävling: 
Man ska ha Grönt kort och licens.
​Hunden skall ha dragsele alt joggingsele. Linan får vara fast eller med expander. Använder man lina med expander, så ska den biten närmast hunden inte vara expanderande (minst 1 m).
Tävlingsklasser:
Linlöpning (Cani-cross) 
Seniorer damer CW
Seniorer herrar CM
Juniorer damer CWJ
Juniorer herrar CMJ
Ungdomar flickor CWY
Ungdomar pojkar CMY
Veteraner damer CWV
Veteraner herrar CMV
Linlöpning stafett (Cani cross relay)  
Seniorer Mix CR
Juniorer D/H Mix CRJ
Ungdomar D/H Mix CRY 
Observera att regler och dylikt kan ändras så kolla alltid med din klubb eller med Svenska draghundsportförbundet.

2012 ställde jag upp i Hundlöpet Göteborg i motionsklass 5km. Det var typ 30 grader varmt och stekande sol, därav vår usla tid. Vi varvade powerwalk med att jogga. Syrran sprang med sin hund Lovisa, och jag med Alva. Kan ni se oss på bilden? ;) 

Jag har i flera år längtat efter att få se en stor hjord av renar som ska flyttas. 
Har ju bara fått se på tv, och bilder på instagram och facebook. Och har alltid missat är de farit över sjöarna här. 
Jag har i flera dagar sett att flytten för de olika samebyarna redan hade börjat. Och i förrigår såg jag att de var längre ner vid vindelälven. De skulle ju betyda att de borde vara här som igår. 
Vi såg bara några skoterspår, och spår av några få individer ren. Men de var ju inte dom jag ville vänta ut. Var bara att inse, kommer inte få se dem i år heller...visste ju de var nära men inte vart. 

På vägen hem såg vi i kurvan just vid Ajaur-hägnet en bil stå i vägkanten. Det är ett bra tecken. Och så såg vi längre bort, hundratals renar på vägen. De tog vägen över sjön hemmavid! 
Vi parkerade en bra bit bort, och gick fram till den bilen vi såg parkerad och frågade om vi störde om vi stod där och kollade. Men det gick bra! 
En annan bil kom i full fart och saktade inte ens ner. Så den blev invinkad och ombedd att stanna. Vägen var ju avstängd en liten stund tills renarna var inne i hägnet. 
Eftersom att vi hade både Alva och Silva i bilden så parkerade vi en bit bort. Denna bil som kom behagade inte ens att stänga av motorn eller backa. De hade en spets i bilen som skällde rätt illa, och jag är ju lite av en respektnisse muttrade och tyckte de åtminstone kunde försöka be hunden vara tyst eller stänga av bilen. Show some respect! 
För vem är det som säger att de där tar 2 minuter eller 30 minuter att flytta dom in i hägnet? Ta det lugnt, andas, njut av vad du får vara med och se, och sluta stressa så jäkla mycket! 
Jösses, jag låter som en bybo, hahahah.... 

Renarna flyttades med skotrar men även av vallhundar. 2 st bordercollies, Jag förvånades över att det inte var ex finsk lapphund eller lapsk vallhund, men det var otroligt häftigt att se hur de arbetade. Tänk den träningen dem måste fått, jag menar renar är ju vilt, att jaktlusten inte fanns, utan perfekt vallning! Jag kan ju för lite om vallhundar eftersom att det aldrig varit aktuellt för mig, men vem började inte drömma om att få vara ägare till en vallande samojed. Hahaha... 
Hade jag bara haft tillgång till egna renar så hade jag utan tvekan tagit ut en samojedvalp och tränat upp den. 
Samojeder har ju en gång i tiden använts i renvallning, så att ha en samojed som man skulle få träna upp inom det, samt dragträna och det med, så har man en hund som fått göra allt den varit till för en gång i tiden. Vilken dröm...

Nu har vi ställt undan släden, kicksparken, och alla sparkar. Ska ta in Kickbiken ikväll och se över den och ge den lite kärlek innan den börjar användas. Kolla bromsar, luft i däcken osv. 

Men nu när barmarkssäsong i min värld så tog jag Alva och Silva i fredags kväll på 10 km powerwalk. På med mina icebug, löparkläderna jag just fått hem, på med mitt nya bälte från Baggen (baggen softbelt race) och draglinan (baggen draglina dubbel svart). 
Första hundra metrarna ut ur byn fick de rasta av sig, sen ville jag ha ett bra tempo framåt där jag fick upp ett flås. 
Väldigt skönt att röra på sig! Och speciellt när man har ordentliga grejer! Vem har ex inte svurit över att diverse olika förarbälten åkt upp i armhålorna, eller typ kilat fast de förbannade bältet på höften för att de inte ska sitta under bysten..hahah... Min kompis skratta åt mig när jag berättade att det var sånna benremmar på. Men skratta på ni, den dagen ni vågar testa inser även ni att det är SUPERSKÖNT! Min kompis Johanna sa "tur du bor där det inte finns folk", haha äsch jag hade joggat igenom stan med det så bekvämt var det! ! 


​Morgonen efter kopplade jag samma hundar och flåsade iväg på 7 km pw. 
Okej nu kändes det i benhinnorna, och fötterna. Har ju gått i mina vinterkängor hela vintern. Alltså 6 månader på snö i tunga skor. Inte konstigt att kroppen reagerar. Samtidigt håller min medicin på sluta verka så yrseln är som en konstant fylla. Ni vet när man ex kollar åt ett håll och världen kommer strax efter. Bara att försöka bita ihop. 

På kvällen kopplade jag lilla Storm och for iväg. Han är så ung än och vet inte än att man får ligga på i linan, men han pinnade på bra! Flera gånger kände jag att det flimmrar inte bara i hjärnan av yrsel utan i hela kroppen, men jag skulle inte ge mig. Sätta mig ner och pausa kan jag ju, men så ont i fötterna o benhinnorna jag har va jag lite för feg att stanna upp.
10 km fick vi ihop och det var bara att ta fram nålen och göra hål i alla blåsor under fötterna när vi kom hem.  
Oavsett hur mycket det kommer snurra i skallen ikväll ska jag iväg på samma sväng! 

Att jag verkligen gått in för detta nu är för att det behövs en bättre grundkondition än vad jag har för att orka fjällen sen, eller jakten i höst. Jag vill inte gå bakom och gnälla att det går tungt utan jag tänker färdas fram bland blåbärsriset och i fjällen som en liten räv. Kroppen ska klara den belastningen, inte bara hundarna. 
Så är det tyvärr när man har något så fint som utmattningsdepression och bordeline, det är en hel jävla pers att ibland göra det allra enklaste men om jag lurar mig själv att detta ska bli rutin, då kommer de gå. 

Ex. på mitt träningsupplägg:
Vecka 1 - PW 1-2ggr/dag (milen)
Vecka 2- måndag-sön morgon PW 10 km, mån, ons, fre, sön kväll jogga+pw 
(gå 3 min, jogga 3 min, gå 3 min osv i 20 min)
Vecka 3 - mån-sön morgonPW 1-2ggr/dag (milen), mån, ons, fre, sön kväll jogga+pw 
(gå 5 min, jogga 5 min, gå 5min osv).

Detta kommer jag göra fram tills jag är nöjd med konditionen, och formen är bra. 
Kommer även lägga upp ett specifikt träningsschema för hundarna också. 

Ni vet när det är sådär perfekt väder ute, kallt, men skönt i solen, klarblå himmel och man är medveten om att man kanske inte har många slädturer kvar för säsongen. Då skyndar man sig ut för att sela hundarna och tar släden... 
Det var verkligen perfekt, kunde köra utan jacka och vantar. Eftersom att hundarna bara blir duktigare och duktigare känner jag mig mer säkrare på släden,
​så jag stod inte på bromsen i början som jag brukar. Utan kaxigt nog tog upp mobilen för att kolla RunKeeper hur fort det gick.....eeeh 34km/h när det gick som fortast i början...huvva de är fort! 
På plan mark gick de i ca 24km/h och lite långsammare uppför. Sen var det ju nedför igen... 
Snön var lika hård och hållbar som innan så jag såg inga problem, Jag visste ju att längre fram, några dagar bort skulle snön börjat tina för mycket. 
Eftersom att både jag och hundarna trodde snön höll så var jag inte orolig när Alva började springa på kanten av vägen.
Men helt plötsligt ser jag henne försvinna ner i snön, direkt efter Storm, och lilla Dimma är så lätt så hon gick inte igenom...men direkt jag såg att något hände med Alva slängde jag mig på bromsen men pallnit blev det inte....Dimma rycktes till i sin neckline, släden gjorde en SKARP u-sväng och slängde av mig i farten...
Snön var så pass djup och tinad att jag fick ta tag i släden för att orka ta mig upp, plus att jag konstant har ont i ryggen, och de blir ju aldrig bättre om jag ska hålla på falla hela tiden haha..... 
Kollade igenom hundarna efter eventuella skador, men hittade inget, och de ville verkligen fortsätta, men med lite övertalan så fick jag spannet att fara hemåt. Dom är så arbetstokiga att de struntar i detta och bara vill köra på. Men jag kände mer att detta kan hända igen, det är inte värt det, jag ska ju kunna ta mig hem också. Att jag inte träffade stolpen, hade bara fattats det... Så nu väntar jag antingen på minusgrader igen, annars taggar vi inför barmarksträningen!

För er som inte vet så var det ju Vindelälvsdraget i helgen (tor-lör). 
Vi följde draget från fredagen och lördagen, följde från växling till växling för att kolla på dom som låg i toppen. I fjol vann Hamar, och det var även dessa jag höll på nu också. Inte för att de vann i fjol, men för deras hundar. Helt otroliga hundar, väldigt kloka hundar!! 

För något år sen så sa jag att en dröm hade varit att få vara med...men alla har ju bara riktiga sprinthundar, fågelhundar, Europeisk draghund/Scandinavianhound och några enstaka huskys. Man har ju inte en chans med en samojed...

Men i fredags bestämde jag mig att nu får det vara nog med tveksamheter, jag SKA vara med! Så jag kontaktade en tjej, Emma, som jag vet vill vara med även hon. Hon på iden lika snabbt att vi kunde starta en grupp på facebook, och vi bjöd in lite folk. Jag tror helt ärligt att det kommer att gå, om vi bara får ihop tillräckligt med folk. Både folk som vill köra med sina samojeder, och de som kanske inte vill köra men som kan hjälpa till runt om.
Vi kommer ju inte vinna mot de lag med dessa toksnabba hundar, men det är ju för upplevelsen och gemenskapen!!  

Så jag var ju så otroligt träningssugen när jag kom hem fast jag själv var så trött mentalt. 
Igår selade jag på hundarna framför släden och körde 6.5 km i skoterspåret. 
Nackdelen med spåret jag har utanför här är att det är upp och ner för bergen så det är inte många sträckor som är plana. Fördelen med det är ju att hundarna lär sig att det finns jobbiga turer och ger inte upp direkt. Min tanke är att köra imorgon igen, och varannan dag fram till att det blir barmark. Då dammar jag av gröna faran och kan köra varje dag med med olika hundar. 

Jag la ju ut ett klipp sist från vår träning i helgen. Hundarna var glada, pigga och fulla av energi. Men igår när hela huset sov och jag satt själv kvar uppe kliades det lite i fingrarna och jag klippte ihop en liten film av de sämre bitarna. Jag ville testa programmet mer, lära mig lite mer. Som att lägga på filter, se hur de ser ut... Fixa övergångar, lägga in texter... Så jag testade lite och kom fram till detta klipp nedan. Det är inget speciellt klipp alls, utan det är mer jag som nattsuddade framför datorn med klipp av trötta hundar. 

Och nu när jag sitter här och ändå skriver om detta så kom jag att tänka på ett klipp jag skickade över till lilla Storms ägare. Jag tänkte jag ska börja köra in honom med kicksparken ihop med nån av de andra hundarna. Och jag har fått lite dille på att filma all träning. Det är ju bara fördelar med det. Som att föra träningsdagbok. Man kan alltid gå tillbaka och kolla hur träningen var. Vad gick fel, vad var bra, vad gör jag för fel och vad ska ändras. 
När jag filmade lilla Storm och Dimma på skoterspåret ca 150 m så kände jag bara att "tuuur att ingen annan ser detta". Dimma visade att hon liknar sin mor mer än vad man tänker på och tyckte hennes lillebror var något störig som inte fattade eller ville leka.  Och det var mycket lek från hans sida. Precis som med mina när de var i samma ålder förutom Alva som enbart fokuserade på kottar längre fram...........!!!!! Ah det var ingen dröm att köra in Alva nå mycket jag föll, höll på bli påkörd av bilar, motorhuv på bil jag farit in i, och harar vi försökt undvika. Men idag är hon min ledarhund! Och trotts bit och bus så är ju "snorunge-åldern" den roligaste förutom valpåldern. Det är ju nu man får kämpa för att skapa framtiden. Trotts att man står i ett spår och svettas som en jag vet inte vad och svär lite att man inte ska fortsätta med detta påhitt. Så tycker jag det är bara kul att filma detta och jämföra med kommande klipp. 
Och vet ni, när det kom till denna lilla kille Storm så var de andra 150 metrarna tillbaka MYCKET bättre än de första. Alltså så föll inte polletten ner, men ett litet frö att man i alla fall ska ha ett tempo framåt.
Dock ska jag nog testa att ta med stora Storm nästa gång och se. För Dimma har innerst inne extremt lätt till bus och är själv ny i spåret. 
Så eftersom att jag är lite stolt över min lilla clown så bjuder jag på detta klipp!  

Idag körde jag hundarna 7 km, vi har så fina stråk längst skoterspåren här så man kan starta utanför huset.  Det är inte många meter från huset man behöver gå förens man är på spåret. 
7 km på plan mark var ju inte alls som 7 km i backar, upp och ner genom bergen här i våra underbara marker... Så slutet av rundan var hundarna rätt så trötta! Nästa gång blir det att packa ner en termos och lunch, så testar vi att köra till "grannbyn". 
Även fast hemvägen var nästan bara uppför och gick sakta, riktigt sakta så är detta bästa rundan vi kört. Knappt lintrassel, inga vurpor eller konstigheter...eller ah, lite kissmarkeringar från lite småsugna rävar stötte vi ju på som störde men det får man ju ta nu. 

Igår for vi till Östansjö för att köra en längre runda och fiska medan det var fint väder. 
Planen var att köra från Östansjö, runda sjön över till Manjaur och tillbaka till Östansjö över isen. 
Vid starten stod det runr 10 pers och kollade så man kände ja att ska man falla så är det då inte när alla ser på. Haha.... 
Vi for iväg i ca 30km/h en bra bit, vid 3km så skulle vi över bron till Manjaur. I den höga farten, i kurvan så typ slirar släden och jag far av som en lovikavante. När jag låg där på marken kände jag mig som överkörd av en lastbil. Otroligt nog stannade hundarna, de hade ju kunnat fara iväg helt och hållet. Men trotts att hela kroppen värkte tog jag mig upp på släden, och vi fortsatte...nästa kurva blir det inte högt tempo i.... Tempot varvades ner till ett ganska behagligt tempo på
ca 15-17km/h.
Vi möter en kvinna som hundarna blev väldigt intresserade av att hälsa på så jag stannade hundarna och samlade in hundarna så hon kunde passera. Än är Storm o Dimma varken trafiksäkra eller några jag litar på kör rakt fram när vi kör, men de kommer med tiden och övning. 
Kanske en km efter så möter jag ytterligare två kvinnor som var ute och gick men där gick det mycket bättre, jag behövde bara bromsa dem lite och ropa "nej nej frammåt! Frammåt Storm" Och mitt lilla team på 3 tog mötet klockrent....så stolt jag var. Även en hund som stod i hundgård och skällde ut oss gick bra att passera utan problem. Inga konstigheter alls.
När vi kom ut på sjön igen så gick det riktigt långsamt för att vara dom. Vi färdades i ca 10km/h. 
Totalt 7.25km, på 27 minuter, och en snitthastighet på 17km/h, då får man tänka på att det for tid på min vurpa och mötet. 
Ah men jag är ganska nöjd! Hundarna var nöjda, Storm var inte direkt trött, Alva var trött och Dimma riktigt trött. Jag är megastolt, och hoppas att nästa pass blir minst lika bra!  

Vi hade en ganska så bra träningsrunda idag, men det är givet att jag måste lägga på någon kilometer nu. 
Men tyvärr var jag så trött och borta i huvudet, så när vi startade så hade jag då inte ens kameran på. Bra jobbat Angelica! Drog igång kameran på vägen tillbaka, Men då är kameran inte vinklad lite neråt så jag filmar ju egentligen bara bilen och trädtopparna....meningslöst!
Denna vända så slängde jag även in Silva för att testa. Hon behöver ju hålla konditionen i shack till hösten, och varför då inte testa om hon skulle klara av att springa ihop med de andra tre. 
Till en början så var det lite obehagligt tror jag, eller konstigt att sitta fast i en lina. Men Det tog inte länge innan hon hittade ett bra tempo som passade med de andra. 

Passade även på att fiska lite igen när de var så härligt väder!

Men ah, Varsågoda! Här kommer genom tidernas sämsta video haha.... Jag vet inte ens varför jag lägger ut denna film, men något mindre bra ska man ju kunna bjuda på också! ;)

Lite snopet att det var så fint väder idag av alla dagar när vi suttit flera timmar på isen och fiskat. haha..jaja men det är så det blir ibland. Idag fick hundarna ett träningspass till, och lille P fick åka med. Han tyckte det var jättekul men att det gick lite långsamt. Okej men du får skaffa dig ett husky-spann när du blir stor lillevän då. Men jag tycker om att han får följa med och testa på. Nackdelen med att han fick följa med idag var att hundarna var så jäkla taggade att dem knappt lyssnade, men det gick ju bra endå. Men jag behövde bara bli arg en gång och sen gick det ju. Dimma verkar inte behöva nån "inkörning" mer, så vi kommer nog öka streckorna nu. 

Och eftersom att hundarna får träna en del under säsongen med ganska påfrestande arbetsuppgifter är vi väldigt måna om att de får i sig det absolut bästa, och får en bra återhämtning. 
För er som inte följer oss så använder vi produkter från Nutrolin, både Nutrolin Skin & Coat, samt Nutrolin Sport. Och vi utfodrar med Mästers Jakt och färskfoder från Mush. 

Riktiga sköna utedagar behöver inte bara innebära att det är vindstilla och sol. För mig kan det vara mulet, blåst och snö med en aktivitet. Nu blev det att sitta på isen och pimpla. 
Ja, jag har sagt det förr och jag säger det än, det ser riktigt deprimerande ut att bara sitta på en stol/pall med en pinne framför ett hål och bara vänta i kylan...det ser ju deprimerande ut. 
Jag körde lite Inuit-style och satt på släden...halvligga på släden var ännu skönare och jag hade utan tvekan kunnat somna på 5 minuter trotts vädret... Jag hade ju vinden i ryggen och var varmt klädd, haha... 
Alva älskade att springa runt i snön och leka själv. Den lilla filuren tog till och med och åt upp 2 av fiskarna. Proceduren innan fiskarna ens dog ser ni på första filmen nedan. Så kul att se på. Sen så insåg hon att fisken var något taggig men tillslut så sjönk även den ner... 
Passade även på att köra hundarna en kort strecka, men det var ju som misslyckat med kramsnön..men men,,, Imorgon ska jag köra hundarna över isen igen, kommer gå lättare och Dimma får behålla det roliga i draget än så länge. Snart tänkte jag försöka att möblera om i spannet och se om jag kan hitta än bättre kombination än vad jag har nu. Men stress är det värsta jag vet så det kommer sen lite längre fram! 

I lördags tog vi släden några vändor över sjön med samojederna. 
Det är egentligen Dimmas debut, då jag fokuserat på Storm först och främst för att få ihop honom med Alva. Så när jag känner mig hyfsat klar med honom tänkte jag ta mig an Dimma och få in henne i draget. Det är väl det som är nackdelen med att ha två unghundar, 
Dimma är dessutom den som biter i linan och på den hunden brevid i ren lycka när hon dragit innan, så därför har jag velat träna upp Storm först så han inte hakar på hennes dumheter. 
Frågan var bara HUR ska jag sätta ihop hundarna nu när jag skulle dra över sjön. 
Hur jag än vände på det så skulle det enklaste bli att sätta henne längst bak ensam så hon bara kunde springa med, så kanske hon fattar galoppen. Och det gjorde hon. Blev lite lintrassel i starten, men det tillhör. Första sträckan for de iväg för kung och fosterland så taggade de var, huvva de var bara att hålla i sig, haha, så jäkla kul. Sen la de sig på lagom tempo. 
Resultatet var bättre än förväntat, och jag är skitnöjd!!

Okej, jag tror att jag lyckats förmedla att balansträning är är nyttigt, roligt och något man kan göra inomhus när vädret är sådär grått och tråkigt. 
Det är en aktivitet som inte heller kostar så mycket. Jordnötsbollen jag har kostade runt hundralappen på Lidl, och den pilatesboll jag köpt ligger på ca 150-200kr. 
Framöver kommer jag även köpa "halvbollar", både stora och små. Men det får bli då.
Ett tips om ni vill köpa en billig boll så kolla på lågprisaffärer som Lidl, Rusta eller Ö&B. 
Men de finns även lite dyrare på hundbutiker online samt sportbutiker. Jordnötsbollen är lite svårare att hitta, men det är bara att hålla ögonen öppna eller googla runt.

Eftersom att balansträning är bra för kroppen, så skulle jag vilja likna det med att vi går till gymmet. Vi stärker benmusklerna, ryggmusklerna osv. Men har vi en skada gå kanske vi först rådgör med en sjukgymnast eller instruktör på gymmet. 
Samma sak gäller hundar! Har din hund någon skada eller är sjuk, så är mitt tips att rådgöra med en veterinär eller hundfysioterapeut.
Och för er med friska hundar som bara vill köra igång så finns det mängder med olika klipp på ex YouTube där man kan samla inspiration. Om det är något ni vill se specifikt hur man tränar in så skriv bara i kommentarsfältet så ska jag försöka få ihop en video. 

I min senaste video (del 2) ser ni att jag kastar iväg en godis, eller flera godisar. Det är där jag gör en paus. Klipper bort ca 1 min mellan varje övning, för pauser är sådär lagom tråkigt att titta på. 
Ni ser att jag inte lägger många sekunder på varje övning. Men det är också för att Silva i detta fall fortfarande är nybörjare. 
Jag tränar korta korta stunder, pausar med en dubbelt så många sekunder, och sen gör vi nästa övning, osv. 
Jag lägger upp ett schema för henne hur många gånger i veckan jag ska träna med detta, vilka övningar, och går inte vidare fören hon är säker på sin sak. 
Stressa inte igenom denna träning, det ska vara en rolig träningsform! 

Idag blev det ytterligare ett träningspass med Silva på balansbollen. 

Videon blev inte helt som tänkt, då bland annat starttexten kom med mitt i filmen också, men det orkar jag inte göra om allt... 

De övningar vi gör i denna är:

• Sitt - Stå - Sitt
• 1 ben i luften
• "sträck dig" - en balansövning deluxe

​Den sista övningen skulle egentligen vara en övning då hon skulle sitta som vanligt, men sträcka sig upp bara så pass att hon kanske stå på tå med framtassarna, men hon bjöd alltid in till att "sitta vackert", som jag döpt om till "sträck dig". Krävs ju sin balans! 

Detta är verkligen en aktivitet som Silva älskar, och jag kommer försöka hitta kluriga moment åt henne som försvårar det för henne. Och självklart kommer jag dela med mig av det! 

Idag blev det ökning av vikt i klövjeväskan för Storm. Fast han är stark som en oxe i benen så är det ju inte samma träning som att bära. Packade väskan med 2 kg som var målvikten på vägunderlag denna månad. 
Dimmas väska var denna gång tom. Alva har ingen egen väska än, och lillfisen Silva slipper nog den formen av arbete över huvudtaget även i framtiden. 
Vi gick en runda på 5km i lagom tempo. 
Mitt mål är att när vi är redo att göra klövjetesterna i Norge, brons, silver och guld. Vi är redan redo för brons, så vi inväntar bara ett tillfälle att åka över och delta i aktiviteten. 

Storm använder klövjeväska från Hurtta, storlek M. 
- Ryggsäckdelen/väskan plockar man enkelt av. 
- Går att använda som bara sele.
- Väskan sitter stabilt, selet skaver inte.
- Sitter bra på när hunden rör sig.
- Bra rymliga väskor.

Dimma ska få sig en likadan fast i storleken S, och Alva i storleken M. 

Men bäst av allt har jag köpt mig en Kickspark från Kickbike. Jag tror detta kan vara en sjukt rolig "leksak". Om Kickbike är roligt, och det är roligt att bara köra en vanlig hederlig spark i trä ner till brevlådan, Vad är inte då detta?? Ihopkopplat med hund dessutom!? 
Det kommer bli närkontakt med snö, blåmärken och diverse småskador känns det som. Men tänk vilken adrenalinkick!! 
När underlaget är för dåligt för kickbiken, då plockar man bara fram denna! 
Jag har köpt till dragfäste vilket är ett måste, en bromsplatta, och snömedar som kan användas på ex skoterleden. 

För några år sen (läs många år) innan jag hade samojed, så var vinteraktiviteter och vintersporter inget jag trodde jag skulle pyssla med. Jag kan inte ens åka skridskor, jag ägde inte ens en ordentlig vinterjacka och gick i gympaskor trotts snön. Garderoben ser helt annars ut nu och jag håller även ögon o öron öppna efter ett par skidor, för hur kul vore inte det med hund!! 
Jag har ju samojeder av en anledning!! Ha draghund och inte tycka om vinter eller att röra på sig klingar inte helt rätt. 
​Så välkommen kyla, snöflingor, frusna sjöar och kalla näsor!!