Av 5 arbetsdagar jobbar jag 3, vilket inte är så mycket för alla andra. Men mer än väl för mig. De andra dagarna sover jag mellan 08-15, plus timmarna på natten. Det är utmattningen jag har...
Men att jag inte varit aktiv under december är för att allt kommer på en och samma gång, och jag blir väldigt påverkad av hur alla andra mår. December = Julstress.
Samma sak blir det under arbetet, är alla andra stressade så blir jag stressad inombords. Det har varit en del att göra så allt ork slås ut. Även fast jag bara arbetstränar så bör jag inte göra så mycket som gör mig så utmattad, men bara närvaron av det får det att kajka ur. Arbetsplatsen har varit den plats jag velat vara på mest av allt de senaste månaderna, och känt en trygghet i att få vara där. Få vara en individ som kan tillföra något litet om det är så är att göra kartonger platta. När jag kom hem gjorde jag massa handarbeten. NU ligger jag efter med flera beställningar för jag är för trött. Bara tanken av att göra ett handarbete eller arbeta känns övermäktigt...
Sist jag var på arbetsplatsen bröt jag ihop som ett småbarn och jag ville bara försvinna från jordens yta. Och jag åkte hem med svansen mellan benen och skämdes, men jag var så trött att jag bara låg när jag kom hem. Då hann jag inte ens börja jobba. Frustrationen över dagens "tråkiga uppgift" hängde som ett moln över de flesta.. Jag tycker de flesta tråkiga uppgifter är roliga bara systemet man utför det med funkar så man gör de effektivt. Jag anser lite att det spelar ingen roll vad man ska göra, har man bra människor omkring sig så spelar de ingen roll om det är toaletter man städar.
Men "vissa saker" på morgonen fick mig att känna mig trängd, och frustrationen m.m. triggade igång min inre stress och prestationsångest.
Prestationsångest var nog en underdrift...
Sen gick det riktigt bra framåt tills jag tänkte vi skulle svänga in på en annan väg. De ville helt enkelt inte. Jag blev så less att jag ringde hem och bad om att få bli hämtad. Hundarna har aldrig kört i bäcksvart mörker. Det är ju ungdomarnas riktiga år nu, då de kördes in förra vintern. Min pannlampa lyser inte så bra, jag såg hundarna men inte mer. Så jag förstår om de inte vill springa rätt ut i mörkret i skogen.
I fredags for vi ner till Maratjärn för att fiska röding, men allt vi fick upp var 2 små abborrar.
Eller vi och vi, P fick det. Som tur var hade ingen någon vidare fiskelycka den dagen av alla som var nere på sjön.
Men en sak kan jag säga om 2016...och det är att jag kanske inte uppnått allt jag velat, men jag uppnådde mer på det personliga planet än på flera år. Och jag är väldigt tacksam för de få men underbara människor jag lärt känna.